Vill du hänga med Janne?

Det är fantastiskt att man får möta människor. Jag har varit lite nedslagen över att finnas (och att hela samhället är arrangerat så) i så homogena bekantskapskretsar. Identitetssökande, trygghetsmarkörer, igenkännande - det finns många orsaker. Men även då man aktivt söker det, sträcker sig och försöker finna umgänge med människor som inte är 20-30, välartade, svenskfödda, studerande - så kan det vara svårt att nå fram till någon. Var finns mötesplatserna? Jag lyssnade till en irakisk man för några veckor sedan, som utöver att beskriva kriget också berättade om hur det är att sitta vid sjön Tigris och grilla nyfångad fisk över öppen eld. Han beskrev hur hela byn gick ut under sommarnätterna och satt där tillsammans. Även då klockan passerat tolv satt man där - barn, gamla, ja hela familjen och sjöng och pratade. Det är där jag vill sitta!
Under veckan som varit har jag haft privilegiet att bo hemma hos ett lite äldre par. Delat livet med dem, sjunkit in i deras avskalade men vackra vardagsrutiner. Ska vi erövra den gemenskapen igen? Nyfiket, välkomnande.