Dagge min vän

På min artonårsdag introducerade pappa mig för en man som kommit att bli en av mina bästa vänner. Våra dagböcker har löpt parallellt, och även om jag inte har någonting att säga som kan lägga till något till hans förträfflighet, ärlighet, lidelse, sanningssökande - så har han hjälpt mig längta och sträcka mig vidare.

"Trött och ensamTrött så sinnet värker.Nedför hälarna silar smältvattnet.Fingrarna är stumma, knäna skälver,Det är nu, nu du inte får släppa.Andras väg har rastplatserI solen där de mötas.Men detta är din väg,Och det är nu, nu du inte får svika.Gråt, om du kan,gråt, men klaga inte.Vägen valde dig - och du ska tacka." /Dag Hammarskjöld

Och: Ikväll ska jag hem till Hanna, Petrus och Gustav, ute på Storholmen! Det är människor värda beundran, ja de lever ett liv som smakar väl. Det ska bli spännande att se hur tjock isen är, om vi måste gå över den eller om båten kan köra. Imorgon fyller Matilda år, och det ska firas med dunder och brak!

Kanske ses vi igen, i den här världen. Eller dör vi idag, människor dör. Men frukta inte döden! Tänk att få vara nära Gud, hela tiden. Tänk att få se Jesus i ögonen! Räkna inte med imorgon, men kanske kommer den, och då gläds vi åt det (mitt i stormen)!