Genus fenus kvinna hinna
Jag inledde veckan med en tvåtimmars föreläsning om feminism. En briljant föreläsare gav rum för samtal i en sextiopersonersgrupp men kunde ändå hålla samman undervisningen. Jag kan inte förstå hur denna fråga väcker ett så fantastiskt stort engagemang i gruppen. 8.00 en måndagmorgon! Vi har diskuterat rättvisebegreppet och medborgarproblematiken de senaste två veckorna och då måste lärarna jobba och slita för att få nån som helst respons från oss. Men det patriarkala förtrycket skapar hejdlös vrede.
Jag vill inte förringa eller förlöjliga människors engagemang och ilska över orättvisor. Men jag förstår inte. Jag förstår inte de proportioner det får i förhållande till andra frågor. Och jag förstår inte varför den största mängden galla spys över de svenska strukturerna, när det finns kvinnor världen över som utsätts för det grymmaste förtryck.
Also: Olivia och Christin hade en fantastiskt trevlig födelsedagsfest i lördags. Livemusik och god mat. Stewerts breakdance är väl värd att minnas. Jag fick dessutom en Uppsalautflykt med kära vänner. Bön och kebab, vad slår väl det?
posted by Elisabet Svahn at 10:09 fm
2 Comments:
Kanske för att vissa förväntar sig att kvinnor ska vara tacksamma över att bo i ett land där det finns dagis och kvinnliga toppolitiker. Som om det på något sätt skulle ta udden ur lönediskriminering, sexuellt våld och en syn på kvinnan som ett särintresse.
/Olle
Nej jag håller med, men ändå? Det är proportionerna jag tycker är det svåra. Att det blir en problematik som liksom överskyler, och står över alla andra frågor. Nästan så att det passiviserar oss. All ilska tas ut på denna fråga och sen orkar man inte bry sig om annat. Förenkling. Men ändå
Skicka en kommentar
<< Home