Gud bär!
Har varit ett höstlöv i två dagar. Eller mer; ett löv som i veckor legat på press under en hög böcker.

I lördags blev jag omhändertagen. Jag och föräldrarna gjorde Stockholm. Gjorde och gjorde. Vi gick och gick och köpte böcker, högavis av böcker (till mammas skola och pappas medarbetare). Sen gick vi på Dramaten (kära nån då! ) och såg Kristina Lugns tänkvärda pjäs Vera. Fin middag, torsk med nypotatis, spröda morötter, ägghalvor och ett aiolitäcke.

Sen var det söndag och jag stod en stund på estraden. Men mest; samtal i sena kvällen om Guds rike. Då en 20 och en 50 åring är lika gamla, även om en liten låda av livserfarenhet och mognad står dem emellan. Vi var många i huset och jag fick därför sova skavfötters med Lisa och Putte.

Igår kom jag åter till Örebro. Staden som liksom inte vill försvinna. Fick vara med på överraskningsfest för min kära bror och svägerska inför deras flytt till Tollarp, Skåne.

Jag är fortfarande ett höstlöv. Men Gud är här. Och det är spännande!
Jag känner att jag lever.