fågelinfluensa och firande

Min vän Yesah (5 år) och jag brukar prata om fåglar. Yesah är född i Gambia och hon älskar att höra berättelsen om hur fåglarna i Sverige varje vinter flyger dit för att värma sig. På något sätt kommer det där landet långt borta, som hon inte har några minnen ifrån men så många anknytningspunkter till, lite närmare när vi pratar om fåglarna. Det blir plötsligt inte alls konstigt att tillhöra två länder, när man delar det ödet med himmelens fåglar.

Jag inväntar den dagen när någon säger "låt oss döda hela världens fåglar". Den sjukdom som tagit flera människors liv, har biverkningar. Den mest fruktade av dessa stavas rädsla. Rädslan kan tyckas vara en ganska harmlös och oskyldig samhällsfiende. Jag tror att den är en av de värsta av alla. "rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff , och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken" (le bible) Yesah och jag vill försöka fortsätta se världen som en, nära, tillsammans, vi. Också när vinden blåser hårt. Också nu.

Kuriosa: Vi har frossat fruktsallad hela helgen tack vare 50 generösa gäster på vår trevliga fredagstillställning. Magiskt var Annika Gillbergs stund med gitarren, inramad av otaliga levande ljus. Johannelund uteblev dock från den hemliga teologikvartetten (pts, ths & örebro tog sitt ansvar).
Oceans twelve är bättre än elvan. Gud är nära.