Supermegalife

Jag sitter i en sunkig datasal och äter pannkakor ur en plastpåse, destruktivt, men livsbejakande (?).

Jag förutsätter att ni redan skrivit på namninsamlingen för familjen Tejic (http://www.tejic.se/). Vi planerade igår i kyrkan vidare agerande för att få myndigheter och beslutsfattare att ändra sig. Förslaget ligger på att göra en sittdemonstration utanför UD, dygnet runt, hela tiden. Håll utkik på www.newlife.nu om vad som händer!

Jag vet inte riktigt vad som hände i lördags. Men någonting hände. Det började redan på eftermiddagen när jag städade på friends, hade lånat Katarinas (Puttes, reds. anm) mp3-spelare och tryckte på play. En predikan om att leva i Guds närhet körde i gång och jag lyssnade på den medan jag dammsugade. Den övergick sedan i lovsång, och således också jag. Städad och klar tog jag mig hem till Matilda och Helena för inmundigande av diverse sjödjur och därefter även melodifestival. Redan här noterade vi någonting märkligt; Vi var alla gasade och odelat överväldigade över den tävling vi fick ta del av. Men när vår vän Carola gick och vann rann bägaren över i bästa livets ord retorik. Peter satte sig vid pianot och kvällen urartade i en supermegalifepraiseparty-worship session med smärre karismatiska undertoner... Vi hoppas ingen tog skada. Och att Gud blev glad.