söndag, mars 12, 2006

ett kort slag av ångest

Ypperligt!
Men jag känner mig fattig i anden, hycklare.
Ypperligt!
Men hallå? Människor dör ju. Och det luktar död (inte blodigt, slagfält nej kliniskt - en klordoftande död)
Ypperligt!
Jag mår illa av min välfärd. Vill kräkas upp den. Vore fräschare att bada i spyorna än i konsumtionismens kletighet.
Ypperligt!
Men människorna vi stänger ute då? Dem vi inte ens kan skylla på - för de finns inte i några siffror. Inte ens inberäknade i HIV-offer statistiken. What about them?
Ypperligt!
Ja, det är ju det jag vill komma åt. Att vi pallar leka svensson. Att vi pallar köpa ny parkett, fynda jeans, byta vitvaror, oroa oss för beach 2006. Att vi pallar.
Är inte det det äckligaste av allt?
Hycklare!

3 Comments:

Blogger Katarina said...

Vi blir blinda. Vi ser inte vad det gör med oss. Vi vet inte hur vi ska hantera det. Kan vi komma ifrån det? (Och vill vi/jag det?) Man kan leva annorlunda. Men det måste bottna i något slags bergsfast beslut. "Det här är mitt liv, jag behöver inte anpassa mig, ställa mig i ledet." Kan man klara det utan att få sina eventuella barn att bli utmobbade? (Kan man ge dem så mycket självförtroende att de kan stå upp för det man själv valt, eller förstör man deras liv i ogenomtänkta beslut som aldrig skulle varit deras?) Kanske försöker jag bara skydda mig. Förlåt.

4:50 em  
Blogger Theresia said...

Jag tror att när vi gör saker ur sann överlåtelse och frid i Herren spelar det ingen roll... då blir det bra, och vi har ingenting att oroa oss för. Gud har lagt ner kallelse i dig.. och du kan vara allt det som han har tänkt. Det finns kraft till det, och det är fantastiskt. Anar katt-klor. Jag njuter... :) Gör inget, och säg inget, för att det behagar världen, eller någon som du önskar skulle uppskatta dig. Gör allt för att det behagar Herren. Vi har en Gud som är förtärande eld. Han är högst, och han älskar oss mest och bäst. :) Längtar efter dig!

9:11 em  
Anonymous Anonym said...

sluta aldrig skriva. du sätter ord på verklighet. gör ont när orden träffar just den del av mitt hjärta som jag försöker rättfärdiga, trots att jag vet att det inte går. men mest- befriande!

11:46 em  

Skicka en kommentar

<< Home