I Skåne fanns solen...

Borde det inte finnas vägledande böcker, 10 nycklar till... , maximum achievement - för att vara moster till barn på annan ort? Utöver stor glädje är det också ett gissel. Dagarna man har tillsammans blir så hypade. Inte för att de bryr sig, de hade lika gärna kunnat mysleka hela dan men man vill ju själv att det ska vara roligt.

Samtidigt: Det är fantastiskt skönt att vara i Skåne. Andas god luft, vara och finnas. Edith och Tindra ger perspektiv på saker, ja Marcus o Ninni också för den delen! Imorgon åker jag till Jylland, ska bo på hotell, skriva ett prov - och sen åka till Vittskövle.

Christin, övriga tyskar och människor: Finns det rum för sorg i Guds rike? (Vi får prata mer när vi ses!). Jag vill ändå göra något slags statement, eller kanske främst be om förlåtelse. Både för egen del men också för kyrkan (kanske främst de sammanhang vi finns i) i stort. Förlåt att vi visat upp en happy-clappy utstrålning och livshållning som ett ideal för ett gott kristet liv. Jag tror inte detta är sant. Det finns en djup glädje i Guds Rike, en glädje som liksom finns som en ryggmärg i alla livets omständligheter. Den glädjen består i ett hopp om att allt är fullbordat - att tårarna en dag skall torkas från våra ansikten. Men den glädjens existens består inte i leende läppar och klingande skratt (även om den kan uttryckas så). För visst sörjer vi här! Hur skulle vi kunna leva i denna världen utan att sörja? Både över saker som händer oss, men också allt vi ser. Jag älskar till exempel hur Jesus gråter över Jerusalem (luk 19:41). Den Gud jag tror på gråter just nu, för han känner mer än någon annan med alla dem som lider. För fortsatt samtal!

Och hur hann jag skriva det här? Jo, barnkanalen... Skam! Dags att gå och baka chokladbullar, så vi i eftermiddag kan gå på utflykt. Det finns mer sol i Skåne under tre dagar än i Stockholm under tre månader! Jag älskar er!