Min Palme ditt offer
Är trött nu, överallt.
Jag skrattade mycket. Bad mycket. Träffade många människor. Lyssnade på många ord. Lyssnade på mycket ljud. Tacksam och trött. Trött och tacksam.
Jag saknar Olof Palme!
Jag har inga minnen från honom, men åh jag saknar honom!
Vart finns de rösterna? De vars hjärtan berörts av en söndrig värld?
De som ser och vågar tala?
Varför känns Görans medkänsla och empati skådespelad?
Förlåt, cynisk.
Men jag längar så jag förtärs efter lejonets hungriga skrik som reaktion på världens orättvisa.