kroppen, kroppsdelar

När man inte är hemma-hemma (är fortfarande new life) får man nåden att dimpa ner och titta på olika kroppsdelar i kroppen. Små veck på fingrarna och knappt märkbara leverfläckar - de vi uppmanas att inte förakta, utan lyfta och glädja oss åt. Jag minns de tre senaste söndagarna...

Åhus Frikyrka, sommarlovs-tomt. Mamma sjöng, pappa predikade - för mig och Christian och tio trogna pensionärer. Ryttargårdskyrkan, också ganska sommarlovs-tomt. Jesus Jesus, gå nära honom. Och idag. Vi hamnade i Tollarp och drack ur den sinande pingstpredikantkulturarvstraditionen. Ord om vad Herren gjorde på 1940-talet. Vackra saker och längtan för idag.

Det finns små platser. Men Guds Rike är inte mindre. Det är stort och bullrande och fridfullt och glädjefyllt och nära och viktigt och roligt och fantastiskt och spännande och större och helt och skönt och gott och värt att leva för och värt att dö för.

Det finns inget jag hellre vill. Leva och dö för det Rike som till och med Gud själv valde att dö för. Han är fantastisk, Gud. Han har gett mig en frid och en glädje som ingenting (ingenting, ingenting) i den här världen skulle kunna ge mig.