Äntligen VM
Det finns en liten orange soffa i tv-rummet i Vittskövle.
I den ryms jag plus två män. Christian, jag och pappa sitter där.
Det är fotbolls-VM!
Det har börjat, äntligen.
Skönt att slippa oroa sig över ömma ljumskar och zlatanianska urformningar - och kunna glädja sig åt bra fotboll och spänning Mankell aldrig skulle kunna förmedla.
Jag sitter dock inte endast bokstavligen inklämd i den orange soffan. Jag sitter klämd mellan två olika fotbollsfilosofier. Den ena säger; bra fotboll ska premieras, lag som är bra på pappret får gärna vinna - då är kvaliteten högre och det är roligare att titta (unge herr svahn). Den andre menar att det sämst tippade laget alltid bör vinna (herr j). I praktiken hejar alltså dessa herrar konsekvent på olika lag. Jag följer mitt hjärta. Ser gärna framgång för Portugal, om det nu kan gå efter Valentiv Ivanovs kortregn...
Viktigare; älskar att vara här nu. Är glad och tacksam, överallt.
posted by Elisabet Svahn at 4:58 em
6 Comments:
jag är nog mest inne på herr j;s teori,det är ju alltid så ruskigt synd om de som är sämst- vuxna män som gråter känns lite konstigt när det är så många samtidigt så då känns det bättre att heja på de som är sämst- minst tårar(de som är bäst har ju ändå fått sin chans)finner att jag sett ovanligt många matcher, och blivit en känslomänniska-skratt
Det låter alldeles särskilt fint hur som helst! :) Jag har bara sett en halv match under där här VM:et. Och har inte så mycket till fotbollsfilosofier... men jag har blivit värsta springaren i Västerås. Tänker på dig då.
Fast det blir väl minst tårar om förhandstippade vinner - det går som alla väntat sig, de sämre lagen som åker ut är ju ändå nöjda med att ha kommit en bit på vägen. Argentinare och sånt (inte denna gång dock) som åker ut i gruppspel är orsak till många tårar... Fast desto mer glädje hos de otippade lagen som går längre än väntat.
Ojoj, krångligt var det här.
Jag vill ha både och! Några uppstickare, men ett gäng gamla goda som gör som de brukar.
Skåne ja. Snart snart.
Jag tänker lite som Syster Yster (Matilda). Att det lag som förväntas vinna (och ofta, dock inte alltid, spelar den finaste fotbollen) blir ju bedrövade om de förlorar. Uppstickaren är ju glada att få ha kommit så långt och kan stilla leva i vissheten att de gjort ett bra jobb även om de förlorar...
Det är så att säga en win-win situation...
det är ju så jag tänker...
Söta lilla beth, vad jag längtar efter dig.. I stockholm är det sig likt. Ska gå hem från jobbet nu, jobbar natt. Tänker på er där hemma, hälsa alla från mig. Kärlek från Lina
kolla olles blogg liten värld vi lever i kramar
Skicka en kommentar
<< Home