I love Sweden? (III)

Vad det gäller vissa saker så tycker jag att det svenska folket (vad/vem som nu innefattas i det begreppet) agerar rationellt och lättförståligt. Varför välja bort en urvattnad socialdemokrati när den erbjuder en ganska mjukt bäddad vagga att ligga i? I dagarna fyller vår kära kung år. Han är en sympatisk och trevlig man i sina bästa år. Han gav oss empati och värme i ett tal till folket efter tsunamins oro i landets själ. Det svenska folket gillar kungen och kungahuset. Ingen opinion värd att nämna strider helhjärtat för ett avskaffande av monarkin.

Jag har tänkt ganska mycket på vad det står för. Varför är hela grejen så svald i oss att vi inte ens störs av magsyran? Försöker jag tänka förnuftigt och rationellt är monarki helt idiotiskt. Även i ett representativt syfte så kostar det mer än det ger, är förtryckande både mot oss som inte kan väljas och mot dem som tvingas in i maskineriet, det känns dessutom plastigt och utan udd.

Och sen samtidigt: trevligt, fint, tryggt.