också

människor.
människor möts.
krockar,
slår följe,
går sönder,
blir hela.

När Gud finns,
möter han.
Krockar oss,
slår följe,
ser, är, gör.

Vart är du på väg?

I love Sweden? (III)

Vad det gäller vissa saker så tycker jag att det svenska folket (vad/vem som nu innefattas i det begreppet) agerar rationellt och lättförståligt. Varför välja bort en urvattnad socialdemokrati när den erbjuder en ganska mjukt bäddad vagga att ligga i? I dagarna fyller vår kära kung år. Han är en sympatisk och trevlig man i sina bästa år. Han gav oss empati och värme i ett tal till folket efter tsunamins oro i landets själ. Det svenska folket gillar kungen och kungahuset. Ingen opinion värd att nämna strider helhjärtat för ett avskaffande av monarkin.

Jag har tänkt ganska mycket på vad det står för. Varför är hela grejen så svald i oss att vi inte ens störs av magsyran? Försöker jag tänka förnuftigt och rationellt är monarki helt idiotiskt. Även i ett representativt syfte så kostar det mer än det ger, är förtryckande både mot oss som inte kan väljas och mot dem som tvingas in i maskineriet, det känns dessutom plastigt och utan udd.

Och sen samtidigt: trevligt, fint, tryggt.

så kan det gå

(Minnen av aprilhimlen
(Öppna era trötta ögon och släpp ut det!)
Det här har växt i mig åh, så länge nu regnmoln brukade jaga mig och nu jagar jag morgonen längs avenyer
Du var full och jag var full i aprilsolen du är den sortens flicka jag gillar för du är tom och jag är tom
Och du sa: egentligen är du inte kär i mig och egentligen är det okej med mig för jag blir aldrig kär i nån sånt där är slöseri med tid… men då slösar vi bort våra liv (och jag tänker alltid på dig i april)
Ge mig en kyss innan du går att bygga en dröm på en kyss innan du går en kyss att bygga en dröm på
Egentligen älskar du inte mig och egentligen är det okej med mig för jag älskar ingen alls sånt där är slöseri med tid Och jag var ingen du var aprilhimlen som jag minns den… och som jag minns dig… )

Och jag hade lovat någon, (jag tror det var mig själv) att aldrig bli fjantig. Men nu är jag det och det har gått så långt att jag citerar Håkan Hellström på min blogg. Men vi är två nu. Och jag minns april nu.

Hälsa särskilt Petrus!

Psalm 519

"Kristus är uppstånden, fröjda dig min själ!
Kristus är uppstånden, nu är allting väl!
Döden är besegrad, den har ingen makt.
Ormens huvud krossats, såsom Herren sagt.
Sjung av fröjd och jubla: Kristus lever än!
Jesus är vår broder, Gud vår far och vän.
Kristus är uppstånden, så är hälsningen.
Dödad blev vår Jesus, men stod upp igen.

Hälsa särskilt Petrus, som förnekat mig,
säg hans sorgsna hjärta:
Jesus älskar dig!
Säg att jag har uppstått.
Skynda, skynda, fort,
säg att jag förlåtit
allt vad han har gjort. /.../"

Glad påsk, alla kära vänner!
Ni är ljus.
Ni är ljus!

Och nej, jag är inte på Cypern.

I love Sweden II

"Så vad har du haft för dig de senaste dagarna?"

Jag har hälsat två män; en med namn, en ännu utan namn.

Men jag låter detta inlägg bli en fortsättning på serien "svenska yrkesmän". Jag mötte två sorters igår, och två myter blev bekräftade. Först taxichauffören. Skulle köra mig och Sariba till Huddinge sjukhus, värkar var femte minut. Resan kostade 91 kr, jag sträckte fram en 100-lapp. "Har ni ingen växel?". Istället för att strunta i kronan och ge oss en tia, var det den födande kvinnan som fick ge honom nio kr i dricks.

Sedan tolv timmar på förlossningen. Med de varmaste kvinnor, kärleksfulla ömma. "Är din mamma i Gambia? - Jag kan vara din mamma i natt!".

Det är liv här.

I love Sweden

Vi lät hela cellgruppen hänga på sergels torg igår kväll. Jag var i mitt esse, och det var väldigt roligt (för mig i allafall!). Bara på någon timme finns möten värda att minnas. Men det jag vill berätta om är något som hände som gjorde mig glad över mitt land (för mycket som händer där gör mig ledsen för Sverige). Jordana och Colindas närvaro (amerikan respektive australiensiska) gjorde händelsen än mer absurd, i deras ögon var det en i det närmaste chokerande scen som utspelade sig.

En lite skum, men trevlig man stod och snackade med oss när en polisbil kom körande. Ur den hoppade tre poliser i 30 års åldern. De gick fram till mannen och det vi sedan bevittnade var ett arresterande. Det otroliga var graden av trevlighet hos poliserna. Så här skrivet kan man tänka att de bara var cyniska och arroganta, men nej, de var genuint varma och trevliga. De småpratade med mannen och själva arresterandet ägde rum med orden "ta det inte personligt, det är bara det att du finns i våra papper, så du får följa med oss in". En lättsam dunk i ryggen, och sen hopp var de iväg. Så diplomatiskt och så... svenskt!

Barnkalas

Det var ganska dålig stämning i guldsoffan, klockan nio en trött tisdagskväll. Emelie kom hem från London med vårens nya clarks. Med henne kom också "klara färdiga gå!" Och årets stora påskäggsletning hade tagit sin början.

30 påskägg fanns gömda i huset och vi skulle med kartor och kryptiska ledtrådar finna fem stycken var. Vi blev barn, glömde tid och rum, och sen fanns vi åter i den guldiga soffan. Med obskyra mängder godis och rödrosiga uppsluppna kinder. Putte blev dock lite besviken, hade inte hon gett gott blandgodis och fick själv ta emot mer snåla chokladkakor? Vi löste eventuella ytterligare barnkalaskonflikter genom frikostigt utbyte och kunde sedan med hela själens entusiasm ta oss an uppgiften att formulera ord kring det bästa med att bo så här.

Jo men så att