Årets fest

Uppriktigt förvånad.
Årets fest 2006 ägde rum redan i januari
Rytminstrumentfest hos Helena & Matilda
Kan inte minnas när jag senast hade så roligt.
Kan inte minnas när så många varit i sitt esse på en och samma gång.

Sång, rytm och dans
fick grannarna att skrika från balkongen (i ilska)
fick propparna att gå
fick andreas palm att ge utlopp för fem års lägerledarabstinens.

ORSAKSSPEKULATIONER:
- för många afrikamissionärsbarn på samma plats?
- att den gemensamma menscykeln (japp så är fallet!) för kollektivet med filialer (bromsten & folkungag.) var i exakt rätt läge?
- det stora antalet nykära individer (även vi icke-involverade fick svårhaltiga brännskador av gnistorna som slogs omkring i rummet)?

En fantastiska fest. Och jag står evigt tacksam, ej endast till H & M utan främst till Herren. Trots allt förunderligt spex o trams o flams fanns ingen kvalmighet. Luften var ren och fylld av sann glädje. Det var som att Gud sa; "det här kommer jag att ge er. Jag har sett era tårar ( och det har sannerligen funnits många tårar det senaste halvåret), men håll ut! Stå fasta! Det här kommer att följa er.
Som festen mellan slagen i alla stora sagor.

Vällingby

En kärleksförklaring till huset!

Nästan varje kväll blir en kväll att minnas. Som igår. Anspråkslöst. Jag och putte i varsin fåtölj (guldsoffa/klumpfåtölj) läste fin uppbyggande litteratur, våra mammor ringde och ibland utbytte vi några osammanhängande ord med varandra. Men mest tystnad (och Erik Tilling/Eld). Sen vid halv tio kom Olle förbi. Vi skrapade fram världens fikaassiett till honom (en semla, en gräddbulle, en mariannekola) och så blev vi uppdaterade om vad som händer i Stockholm.

Bilden föreställer Vällinby centrum by night. Det är så det ser ut! Ingenstans finns det sån stadspuls som i Vällingby.

Oops, nu kommer jag nästan för sent till mitt seminarium. Återigen en ny klass, femte sen jag började plugga. Suck, och kul på samma gång. Gud är större än vi vågar tro!

Ohjälpligt en sexåring

På den där skalan där perfektionisten och kontrollmänniskan är den ena extremen hamnar jag rejält långt ner mot den andra ytterligheten. Det slog mig bokstavligen som en iskall dusch (läs: vind) igår.

Spontaniteten, kreativiteten och hakuna matata-inställningen må vara charmig, men baksidan gör ont. Rejält ont.

Jag hade ändå medvetandegjort mitt handikapp genom nyårslöftet: Skulle inte bli av med några saker 2006. Ha, ha. (med en rå, elak, hånfull ton).

Jag åkte två tåg i fredags (förutom alla pendeltåg). I uppsala slogs jag av tanken "vart är min älskade gula basker?", framme i Sala var mina händer obarmhärtigt kalla. Tappat både mössa och vantar under en timmes resa. (och detta händer tjejen som glömde en hel väska på ett tåg bara i november).

Sen igår hände den mest fatala missen. Städade på friends, skurar golvet i hallen och hör plötsligt ett klick - dörren in till kontoret hade låst sig! Så där stod jag, utan nycklar, mobil och iklädd t-shirt. Haffade en man på trottoaren och fick låna hans mobil, men hade ingen att ringa. Sprang sen de 2 km till kyrkan i -10 och allt löste sig väl, även om chefen fick komma i taxi och jag fortfarande fryser.

Vet inte vad jag ska göra med mig själv.
Gud är.

En helgs innehåll

Man kan göra olika saker under en helg.

Jag åkte till Sala och besökte (förlåt, presens) och besöker min vän Ida Gabriella Backman.

Vänskapshistorik: båda kom nya till en mellanstadieklass i Kristianstadsförorten Näsby och fann varann i snurregungan. Hängde i det halvtöntiga men kreativa och roliga gänget under högstadiet. Kom i parallellklass under gymnasiet och har efter studenten träffats i de små hålen mellan idas resor. She's my global friend. (I'm her christian friend).

Tärna Folkhögskola alltså. Vi har varit på poetry slam (i hur många tävlingar möts en 60-årig kvinna och en 20-årig pojkspoling?), sett film, besökt (och investerat i) Salas tre second hand-butiker, fikat på frälsnings arméns übergemytliga café (2 våfflor o kaffe för 30kr), simmat och gjort bada i snö och basta efteråt- grejen.
Quality.

Jag fick världens bästa sms idag:

"Hej! Vi måste ha 24-7 bön i kyrkan. Helst från sön å en månad fram. Jag kan ta alla pass. Kram"

Theresia alltså! En 26C dusch en lufttung sommardag.

Jag var på äventyr igår, alldeles ensam. Sprang med min nya pannlampa (tack tack Rogers) till stan för att städa på friends. Det var så tokigt kallt och halt och blåsigt. Men fantastiskt, älskar att få känna mig som när Sam bar Frodo upp för berget. Sen sprang jag (och åkte pendeltåg) hem till Helena och Matilda. Och det är otroligt att få vara med dem. Vi summerade de två och ett halvt åren vi kännt varandra - det var en fantastisk återblick. Inte alls nostalgiskt gottande utan friskt och fräscht. Vi kunde se hur Gud har gjort saker i oss och hur han lett oss igenom stora dalar och tagit oss till andra sidan som helare och friare människor. Återigen; tacksam.

Radion har kommit att bli en kär vän i min vardag.
Här en kort lista över när det passar att lyssna till vilken kanal:
Uppvaknandet - Lugna favoriter
Åka pendeltåg - P2
Springa/diska - The voice of hiphop n rnb
Gå/ströva fritt - P1
Plocka med saker/plugga ineffektivt - p3

Tack för att ni finns! (ursäkta syftningsfelet, tacket är riktat till er, kära vänner - ej till någon radiokanal)

Tacksam

Känner att jag lever!
Lever, (inte reningsorganet, inte det tuggiga köttet som små barn tvingas äta).
Utan livet som känns.
I bröstet, i ögonen.

Vill att nu aldrig aldrig ska ta slut.
Samtidigt; väntan på morgondagen tycks mig obarmhärtigt lång.

Gud är här.
Mitt i Södertörns bibliotek. Mitt i P3s ohomogena musikval (har radio i mobilen!). Mitt i mitt hjärta.
Tacksamhet som inte vet vart den ska ta vägen.

Gud bär!
Har varit ett höstlöv i två dagar. Eller mer; ett löv som i veckor legat på press under en hög böcker.

I lördags blev jag omhändertagen. Jag och föräldrarna gjorde Stockholm. Gjorde och gjorde. Vi gick och gick och köpte böcker, högavis av böcker (till mammas skola och pappas medarbetare). Sen gick vi på Dramaten (kära nån då! ) och såg Kristina Lugns tänkvärda pjäs Vera. Fin middag, torsk med nypotatis, spröda morötter, ägghalvor och ett aiolitäcke.

Sen var det söndag och jag stod en stund på estraden. Men mest; samtal i sena kvällen om Guds rike. Då en 20 och en 50 åring är lika gamla, även om en liten låda av livserfarenhet och mognad står dem emellan. Vi var många i huset och jag fick därför sova skavfötters med Lisa och Putte.

Igår kom jag åter till Örebro. Staden som liksom inte vill försvinna. Fick vara med på överraskningsfest för min kära bror och svägerska inför deras flytt till Tollarp, Skåne.

Jag är fortfarande ett höstlöv. Men Gud är här. Och det är spännande!
Jag känner att jag lever.

Drömmar för blågula syskon

Ber för Ukraina. Ber för Viktor Jusjtjenko. Att den politiska krisen ska få bli en tid då lögn, maktlystnad - alla dolda syften liksom ska få rensas bort från parlament och myndigheter. Att det ska få vara en tid då Jusjtjenko, och allt Guds folk söker Hans vilja för sitt land. Ber att instabiliteten inte ska bli långvarig. Att ett fungerande samhälle ska få växa fram. Att inte glöden, frihetslängtan ska ge vika! Och att Ukraina ska kunna finna sin egen identitet som land. Sin sköna, väldoftande indentitet (Inte i avståndstagande från något, eller i att vara en dålig kopia av Ryssland eller EU) . Låt oss hoppas för Ukraina! Låt oss hoppas!

Samtidigt: Har börjat jobba, städa på friends! Till helgen kommer mamma och pappa!
Även Flemingsberg är vackert idag.

Men också: Jagande. Irra, irra?

Vår Gud är stor!

När Stockholm är Frankrike

När finkulturen ligger i luften. Inte för att man tar del av den, eller på något sätt bidrar (förutom att ha äppelgröna skor) utan mer själva känslan. Stockholm känns så, efter julens grovhet och gapskratt.

Såg Stolthet och Fördom i måndags (inte för att på något sätt associera den till finkultur). En fantastisk film! Jane Austen må skriva tråkiga böcker, men i filmformat gör de sig ypperligt! Jag och Jennie småsprang från Victoria (Stockholms trevligaste biograf) överväldigade av den engelska landsbyggden, Kiera Knightleys skönhet och Mr Darcys taffliga men träffande repliker "I love, love, love you".

Utöver detta: C-uppsatsen är färdigskriven, Emelie har kommit tillbaka i huset, livet smakar väl.

Samtidigt: Vinden blåser snål, människor far illa, vänner slåss och krigar.

Må Guds frid vara oss nära!