Men också detta; miraklet - Kristus i mig!

det finns läger jag skulle vilja leda, dikter jag skulle vilja skriva, presenter jag skulle vilja slå in, skratt jag skulle vilja skratta, människor jag skulle vilja säga hej (hejdå) till , böcker jag skulle vilja läsa...
Men jag har legat här. Håglös, trött, lealös - sedan tisdagen. TV'n har blivit fullkomligt ointressant (då förstår ni!),. Christian, mamman och pappan har fått dras med en tämligen gnällig Elisabet. Gnällig, gnällig - då jag försökt men inte orkat.
Imorgon lämnar vi Vittskövle. Sommaren närmar sig sitt slut (åtminstone här, i mig, vid mig). En lång höst väntar. Både som en ficklampa (vaken, nyfiken, sökande) och sten (tung, orörlig, tyst).
Nu lördag, och här, jag - ensam, i tomt hus, kraftlös.

Jo jo jo

Jag skriver inte så mycket just nu? Och vet ni varför?
Snart i en månad har jag levt ett liv där Libanon inte existerat. Där allt är just nu, just här.

Samtidigt är det - det är bara två och en halv vecka kvar- dagar. Varje dag dyrbar. Varje ögonkast, varje kram.

Nu vidare, ska klä ut mig till biblotikarie för kvällens aktiviteter. Har varit utklädd till: känguru, häxa, riddare, guldstaty, doakörtjej, håkan hellströmtjej, clown - och så mycket mer.

kroppen, kroppsdelar

När man inte är hemma-hemma (är fortfarande new life) får man nåden att dimpa ner och titta på olika kroppsdelar i kroppen. Små veck på fingrarna och knappt märkbara leverfläckar - de vi uppmanas att inte förakta, utan lyfta och glädja oss åt. Jag minns de tre senaste söndagarna...

Åhus Frikyrka, sommarlovs-tomt. Mamma sjöng, pappa predikade - för mig och Christian och tio trogna pensionärer. Ryttargårdskyrkan, också ganska sommarlovs-tomt. Jesus Jesus, gå nära honom. Och idag. Vi hamnade i Tollarp och drack ur den sinande pingstpredikantkulturarvstraditionen. Ord om vad Herren gjorde på 1940-talet. Vackra saker och längtan för idag.

Det finns små platser. Men Guds Rike är inte mindre. Det är stort och bullrande och fridfullt och glädjefyllt och nära och viktigt och roligt och fantastiskt och spännande och större och helt och skönt och gott och värt att leva för och värt att dö för.

Det finns inget jag hellre vill. Leva och dö för det Rike som till och med Gud själv valde att dö för. Han är fantastisk, Gud. Han har gett mig en frid och en glädje som ingenting (ingenting, ingenting) i den här världen skulle kunna ge mig.

Solskensläger

Hej hej!!

Klämkäckheten kom fram! ( den är inte så svårlockad i mig!)
Dags att leva ut den. Fullt och helt.

Solskensläger på Furuboda.

Ni fattar inte.

Men jag saknar er, tack för alla inlägg! Lina, Jennie, TH, Pippi pelikan, och alla andra. Ibland ses man ofta ofta, ibland ses man sällan. Men nu ska jag leka och slita och ibland också vara. Jag bor tillsammans med fröken Andin - fatta! Och Gud har gett Christian ett eget hus precis brevid Furuboda, och det är redan 20 grader i havet - fatta fatta!