Måndagmorgon, inte åtta än.
Inte första maj, utan vardag, vardag, vardag.
Plugghög i driva framför fötterna,
några fattiga timmars sömn i ryggen,
kaffe kaffe, utan kafferusch
Då ser en flicka en öppning
ett fönster, en väg ut.
Hon leker med tanken, "ska jag våga mig på denna väg?" ,
"ska jag gå ut här och möta den nya veckan?"
I en kjol med liljor fylls hon med livsmod och går före.
Nästan ramlar ur hålet, som såg litet ut som ett nålsöga men som även en kamel skulle kommit igenom - om den hade vågat prova!
Flickan kom ut, föll i ett fång av nyutslagna, påskens liljor.
Och som om den påminnelsen inte var nog,
fanns vägen där utanför, och följeslagare.
Flickan försvann mot dagen
och bakom henne provade nyfikna, längtande, samma resa.